Dagboken - december 2009
19 december och igår på Julfesten som anordnats av våra chefer på
jobbet delades det ut ett antal diplom till några utvalda. Det var alla möjliga
sorter, Han som vet allt, hon som är en hejare på att släcka små bränder,
hon som städade bort saker mm. Bland annat ropades mitt namn upp och här
kommer en förklaring.
Julafton
för några år sedan……
Jo så här var det i korthet
Det var sista besöket jag och
Anette gjorde den här Julaftonskvällen ( i huset bredvid vår lokal) Frun till
en brukare vi hade där hade dukat upp all sköns godsaker på en stor
silverbricka. Det var glögg, choklad, russin, clementiner, pepparkakor ,
mandlar och mycket annat gott. Stora muggar fylldes med varm glögg och det värmde
gott i två frusna ”hemtjänstare”.
Jag brukade normalt inte dricka glögg
men det här var så gott. Efter min fjärde mugg och A:s första frågade A
frun om det var mycket alkohol i glöggen för i så fall tordes hon inte ta
mera. A bodde då i Västerås och skulle köra dit efter jobbet 21.30. Frun
slog ut med händerna och hävdade att det minsann BARA var 11% så det var inte
så farligt. OPS! 11% och det hade inte jag kunnat känna. Jag som då (på den
tiden före min kontakt med Smirnoff Ice 4%)
aldrig tog någon alkohol alls. Jag var glad och varm i kroppen och gick
över gården till vår lokal utan problem. I vanliga fall hade jag gått ”fot
om fot” för det var isgata, men nu traskade jag på som en älg. Väl inne i
vår lokal mötte jag Anne som frågade hur det stod till. Mina pupiller var
stora som dasslock. Jag mådde alldeles utmärkt.
Den kvällen skulle en vikarie åka
med mig hem till Kolbäck. Förardörren hade frusit och när jag väl fick upp
den så gick den inte att stänga. Alltså var det bara att sitta och hålla i dörren
ner till Kolbäck. Killen var nog jätteglad när jag bromsade in vid vägkanten
och släppte av honom. ( OBS han hade inget körkort) Jag sjöng lite julsånger
och klarade staketstolparna hemma och parkerade fint och snyggt på gården.
Det var då jag förstod vad jag
gjort. Kört hem med massor av alkohol i blodet. Varför hade ingen av mina
jobbkompisar stoppat mig. Jag som aldrig tog något blev naturligtvis full av glöggen.
Jag har tänkt på det ibland och
tycker dom gjorde lika stort fel som jag själv. Hade jag varit i deras sits
hade jag ALDRIG låtit en person köra hem i det tillståndet. Det var fult
gjort av dom tycker jag. Bara att tacka för att inget hände och att polisen
hade uppdrag på annan ort.
För några dagar sedan satt vi och
talade om glögg på jobbet när vår chef Anneli kom in. Jag berättade
historien för henne så det var väl det som blev grunden till Diplomet.
En härlig kommentar kom från min
kompis vid bordet på Julfesten, hon heter Lena.
Hon sa – Hade jag varit full på
jobbet så hade jag fått sparken men du Irre, du fick diplom………..
DECEMBER
– den 7:e noga räknat.
Dagen
då Ozzy fick gå hem från djursjukhuset utan specialskena och gips. Vilken
lycka både för honom och oss, vi som betalar. Han har nu ett stödbandage som
ska sitta i 14 dagar för att musklerna inte håller just nu. Så börjar
vattenträning för att hjälpa upp det hela. Nu känns det lite lättare tycker
jag. Det har varit segt som frusen sirap vill jag lova. Förhoppningen är
nu att han kan bygga upp sina muskler inom en snar framtid. Det blir korta
promenader och det utanför staketet den här gången. Han har tillbringat all
sin ute tid här på gården eller utanför djursjukhuset. Han ska nu sakta men
säkert få tillbaka sitt liv igen. Denna underbara hund har aldrig klagat över
sin situation. Det som varit jobbigt är tratten runt halsen. Ozzy låg helt
apatisk så jag bestämde att han får hellre ha ett bandage över såret och
det får ta lite längre tid att läka det. Ingen olycklig hund här inte. En
tapper kille har han varit och ÄR. Nu börjar alltså träningen och det ska väl
inte vara några större problem det heller med en sådan hund. Möjligen är
han alldeles för glad och full av energi så han måste bromsas ordentligt. Den
4 januari ska han på slutkoll. Vad vi älskar denna lilla svarta skapning.
