Dagbok OKTOBER 2007

>>dagbok 18-31 oktober

17 oktober    Hej dagbok och mina vänner. Nu skulle jag ha något bra att skriva om och DET har jag. Kan meddela att ”den älskade ungen” mår bra och har fått ett lugnande samtal från läkaren i kväll. Fanns inget konstigt att se ”inne i na”, (jisses vilket ord)  så allt såg bra ut.

Jag var till banken och fixade med några lån så nu ser det ut att kunna bli mera kvar varje månad framöver vilket inte är helt fel. Solen har bara lyst och lyst hela dagen och de löv som sitter kvar ser ut som guld på sina grenar. Underbart vackert. Bilderna går i guldgult idag.

16 oktober    Dagen blev lång av väntan. När skulle hon ringa? Jag försökte att inte stressa upp mig före kl 18.00 men sedan blev det lite oro i kroppen. Jag ringde två gånger hem till henne men inget svar. Vid 19.45 kom så samtalet jag väntat på. En mycket trött dotter sa att hon var hemma och att hon hade ont i kroppen efter ingreppet. Vad hon trodde sig uppfattat så hade det gått bra men läkaren ringer henne i morgon och nu skulle hon sova igen. ”Lilla snörpan min”. Sov gott min älskade unge så pratar vi i morgon. Nu är mor lugn igen.

Det var med stora problem jag tog mig till Hammarhälsan på morgonen. Hade så ont så tårarna rann. Patrik tog genast hand om mig. Fick först ligga på värmedynor och efter en tid av denna njutning, för det lindrade faktiskt, så kom han in och ”drog ut ryggen” på mig. DET är skönt och gör underverk minsann. Lite känningar hade jag efter men inte i närheten av hur det var före. Tack snälla Patrik, du räddade min eftermiddag. Inget har dock blivit gjort här hemma men den värsta värken är ju borta.

På bilden Patrik med sin ”tabortvärkskunskap”.

15 oktober   I morgon 08.30 ska hon sövas och genomgå en laparoskopi ( sk titthålsop). Vem och varför? Jo min älskade unge, Linda, har nu i några år plågats av värk i magen, ibland mycket svåra smärtor. Hon har gått igenom otaliga undersökningar utan att en diagnos kunnat fastställas. Jag förstår så väl att hon blir desperat för att inte få klarhet i vad som orsakar smärtorna. Håller nu mina tummar att allt ska gå bra och jag längtar redan efter att få höra av henne i morgon kväll. Kommer att vara med dig Linda, i tanken, hela dagen. I love you.

Idag var jag och hjälpte en tant att få duscha. Det var mycket obekväma ställningar i det lilla trånga utrymmet som kallas badrum. Nu har jag så jäkla ont i korsryggen och bäckenet så jag har svårt att sitta. Ska be Patrik försöka fixa till det i morgon. Nu ska jag själv duscha och sedan lägga mig. Hoppas att det går att sova, för jag ska ju upp tidigt igen.

14 oktober  Det blir ljusare och ljusare för var dag i vårt hus. Nya lampor lyser upp och nu kan jag till och med läsa tidningen på morgonen vid köksbordet igen. Visst, synen blir lite sämre när man blir äldre och mera ljus behövs. Det är lite vakuum i huvudet. Inget att skriva liksom. Jag ska arbeta i morgon förmiddag och så är det träning igen på tisdag. Kanske finns det något att skriva om i morgon. Det är lite hundutställningar runt om i landet men jag vet inget om det längre. Faktiskt är det ganska skönt att vara ifrån det där nu.

    Dagen började i moll då jag fick ett telefonsamtal och någon som sa att Kjell Udd har avlidit. Han dog den 2 oktober och idag stod det att läsa om i Eskilstuns Kuriren. Vi var tillsammans en lång tid i min ungdom och jag har många fina minnen av honom. Han blev 60 år den 10 augusti. Mycket tragiskt. Tankarna går till hans fru Maggan, barn och barnbarn.

Talade med Hannu, min systerson. Han hade tänkt på mig och ringde. Tack Hannu, det uppskattade jag. Talade också med mitt barnbarn Moa en stund. Hon var lite förkyld. Owe har satt upp några lampor till och hann också till VAFAB med sopor. Jag var och fotade Rockie, den lilla boxervalpen igen. Nu fick jag fina bilder (totalt 178 st). Det blev paltbröd, stekt fläsk och vitsås till middag. Någon som blir avundsjuk? ”Riktig” mat är i alla fall godast.

   

12 oktober  

Jaha, så blir det helg igen då. En vecka går hur fort som helst. Sol och skönt, några plusgrader. Ingen snö på marken ännu OCH, det är ju skönt att slippa ännu ett tag. Har plockat runt på saker idag. Det som låg här, ligger nu där. Ombyte förnöjer ju sägs det. Men trots det så ser det lite mera städat ut. Av någon anledning så har en hög med stryktvätt växt på sig igen. Skulle bra gärna veta vem som fyller på den. Pust! Blir väl att värma upp strykjärnet en dag framöver. Sedan ska ”aldrig” högen bli så stor igen. Tror jag säger/tänker det varje gång. Owe har satt upp en lampa vid garaget som ”tänder sig själv” när man kommer i närheten. Det har varit ett mörkt hörn i alla tider men nu blev vi med lampa där lagom till den mörka tiden. Det ligger flera lampor som ska upp både ute och inne. Vi var till hagen i kväll och passade då på att hälsa på Rose-Maries lilla boxertjej som är tre månader. Hon var INTE ful kan jag berätta. Ska fota ordentligt en dag innan hon blir för stor. Nu var det lite skumt och hon ville inte vara still en sekund. Återkommer med bilder.

 

11 oktober   Snövädret som skulle ”slå till” här idag kom aldrig. Klockan 12.24 kom de första regnstänken som sedan inte ville övergå i snöform. Lika bra det eftersom vi inte har bytt däck på bilarna. Jag har inget att skriva om. Fyra telefonsamtal förgyllde väl vardagen lite. Ett från Jörgen Granlie i Enköping som ville höra hur det var med mig. Gulligt av honom tycker jag. Sedan ”Gittan” som vanligt, får jag väl säga eftersom vi pratar varje dag. Linda, min älskade unge, hade också lust att höra min vackra stämma och lite senare på kvällen min ”särbo” Håkan. ( Särbo är bara ett skämt som vi använder oss av, bäst att berätta det innan någon får ett hjärtstillestånd med tanke på att jag är gift med Owe). En sån där vanlig dag som bara kommer och går. Efter träningen var vi i gruppen till ”Kina” och åt middag. Det var väl dagens höjdpunkt. Den här bilden har Linda skickat. Hon har blick för det vackra i naturen. Ni skulle bara se hennes tavlor som hon målat! Hoppsan sa, det blev ju lite skrivet idag också.

10 oktober     och 75 dagar kvar till Julafton. Hörde av en person som besökt IKEA i Västerås, att där är det full fart på Julhandeln redan nu. Men då frågar man sig, VARFÖR? När vi sedan så småningom kommer fram till Julen, var är stämningen då? Ska vi behöva ha det så här. När jag var liten gick ”man ur huse” på 1:a advent och tittade på Julskyltningen. Det hade varit förtäckt i skyltfönstren dagarna innan och alla var så nyfikna. Dom tiderna kommer aldrig mer igen. Jag är i alla fall lycklig som har minnen och har fått uppleva mycket i min uppväxt som inte finns längre. (Den sista riktigt lyckliga generationen, den som jag har turen att få tillhöra) Nu låter jag säkert som en ”gnällig gammal kärring”. Men det bryr jag mig inte ett dugg om för jag tycker så här. Mycket var faktiskt bättre förr (inte allt dock).

Mina fåglar utanför har redan blivit bortskämda med mat. Jag skulle inte kunna tänka mig en höst och vinter utan dom. Ska fylla på med mera mat åt dom i morgon. Talgoxarna är jobbiga just nu med att förstöra allt dom kommer över. Dom hackar och river så man kan tro att det varit stora råttor framme. Men dom lugnar sig lite längre fram. Och dom, råttorna kommer snart fram dom också. Jag har laddat upp med två nya burar som vi fångar dom i sedan förpassar vi dom till gaskammaren ( bakom bilen) och det är slut på 30 sekunder. Blir många varje år, brukar sluta räkna vid 20-30 st. Bästa betet i burarna är faktiskt en talgboll. Prövar man med ost eller köttbullar så går dom inte i. Ja du store tid vad det finns att ordna med när man har både önskade och oönskade husdjur. Den ena ska matas och den andra får dö.

Det har varit mycket prat om björn de senaste dagarna med anledning av den tragiska olyckan med älgjägaren och hans hund. Snart ska nalle gå i ide och sova och nu går jag också och lägger mig och lyssnar lite på karlavagnen. Ha det gott och häng ut en talgboll åt pippina.

   

9 oktober     Först ett grattis till Anna-Carin som fyller år idag. Solen vräkte ner idag också. Enligt andra, lite kallt. Inte i mitt tycke. Vilka kvällar med sprakande stjärnhimmel och vilka mornar med månen och Venus som just nu är så stor och grann i öster. Otroligt vackert. Nu är det perfekt att följa norrskenen igen. Vadå norrsken säger någon? Visste du inte att det går bra att se dom härifrån också? Jodå, kanske inte så färgsprakande som längre norrut men de ljusa ”draperierna” kan vara fina dom också. Eftersom vi bor ganska mörkt så syns dom ofta i en grön/röd ton. Kanonläckert. Sorgligt nog ser inte alla det vackra som händer över våra huvuden. Förra hösten påtalade jag till en jobbarkompis att det var norrsken. Vi var mitt inne i Hallstahammars centrum och där tittar man inte upp på himmelen OM, man inte heter Irre och vet vad man tittar efter. Vi åkte lite i utkanten där det var mörkare och hon tyckte det var fantastiskt. Några kvällar efter var det hon som såg det först, då vi hade turen att se det igen. Hon visste då hur det såg ut. Jättekul tyckte jag. Ett riktigt kraftigt norrsken kan man se långt ner i Skåne och en bit ner i Europa också om man har tur med vädret. Jag har inte lyckats fota något norrsken själv ännu men ska öva mig på mörkerfotografering i höst och vinter.

http://www.rymdforum.nu/?id=753 

http://www.irf.se/norrsken/  

    

8 oktober   Håll er undan nu alla älgar för nu smäller det i skogarna igen. Senaste tiden har man kunnat läsa, höra och se i alla medier att älgstammen har minskat drastiskt. Då frågar jag mig, varför måste man skjuta i år? Varför inte låta stammen få växa på sig lite. Inga stora tjurar finns längre kvar här nere i landet, endast uppe i norr finns en och annan.

Idag var han här igen. Det var väl cirka ett år sedan sist men nu kom han ”mannen på taket”. Med tanke på arbetsställning, väder och vind så måste man beundra dessa akrobater. Upp och ner på stegar och allt detta stå på knä och arbeta. Ett tag låg han raklång på golvet för att komma åt röret i väggen. Hur mår våra tappra sotare efter ett arbetspass? Jag bara undrar.

 Solen har lyst och det är så fin luft. ”Alla” säger att – usch vad kallt det är, medan då jag älskar temperaturen. Sover fortfarande med en ganska stor springa på fönstret öppet. Frysa nu? Hur ska dom klara sig när det blir vinter? Oftast är det väl rökarna som fryser mest, eller? Som tur är slutade jag med det ”snusket” för 17 år sedan och aldrig smakat ett enda bloss sedan dess. Men, handen på hjärtat så har väl jag andra laster. Vilka? Jaa, det kan du fundera över. Owe var till hagen med pojkarna i kväll och Lillebror hade sprungit som en galning och drog med sig de övriga, alla utom Polle som tog det lilla lugna som vanligt. Han är en liten ”slöpotta”. Nu är det snart ”snarkdax” igen. I morgon är det träning. ”Hare bra folket”

 

7 oktober     För åtta år sedan idag, dog min mor. Känns som en evighet. Vi hade daglig kontakt på telefon och vi berättade allt för varandra. Hände något så var mamma den som först fick höra. Jag åkte ofta hem till henne på fredagen och var till söndags eftermiddagen. Hon skämde bort mig och jag henne. Ofta åkte vi till platser och tittade, handlade, besökte släkt och vänner mm. Hon älskade att åka bil och det ställde jag gärna upp med. Saknaden efter henne finns hos mig varje dag. Vem talar man med när mamma inte finns mer? Älskade mor, om jag bara fick ha dig en enda dag till.

Jag var till Gittan på dagen och grattade henne på namnsdagen. Sedan var det jobb från 15.30 till 21.30. Kvällen var lugn men så svart det blivit på kvällarna. Jag har inget emot mörker bara det inte är disigt och dimmigt. Men det hör ju årstiden till. Tog några bilder på den vackra ljung som kommunen satt upp i Hallstahammar. Riktigt dekorativt tycker jag.

6 oktober  Dagarna rusar på. Jobbade mellan 7 och 11.30.  Det är inte ofta jag är på jobbet nu på ett tag, så länge jag är med i rehab-gruppen, så det är kul att få komma in ibland och informera sig om hur det är och om något nytt hänt osv. Det är bara så synd att det är mera jobb än vi egentligen klarar av. Men man SKA ju vara tacksam för att man över huvud taget har ett arbete att gå till, heter det ju. I morgon börjar vi dagen med Formul-1 och tidig middag vid 11.30-12.00 ca.. Sedan ska jag till Köping och handla lite, bland annat något som kan lysa upp i hallen och över köksbordet. Jag märker mer och mer hur viktigt det blir med ordentligt ljus. Ska också titta in till ”Gittan” på en fika på Birgitta-dagen.  Det är i morgon 8 år sedan min mor dog och jag känner att jag kanske skulle ha åkt till graven i stället men det skulle bli för stressigt eftersom jag ska börja jobba 15.30. Ska åka dit när jag har mera tid. Owe byggde på bokhyllan lite till idag. Han har bytt ut flera av köksbänkarna också och det blir så snyggt. De fyrfotade har varit möra i sina ben och känner säkert av allt springande i går. Blir nog ett nytt race på måndag kväll. Bilden nedan visar hur det ser ut på infarterna till Västerås numera. Konstnären Mikael Genberg har byggt ett månlandskap som i september blev invigt av självaste Christer Fuglesang, de ni. Tar med en bild på den riktiga månen också. Konstnärens ambition är att sätta upp ett liknande hus på den också, har ni hört på tokerier va? På månen!

 

5 oktober    Fick ett infall att följa med Owe in till Västerås i dag. Det visade sig vara mycket klokt av mig då jag blev med både skor och byxor. Eftersom jag har lite problem med mina tår på vänster fot, efter ett fall i trappen för några år sedan, blev jag så lycklig när jag fann skor som inte trycker någon stans. Vad jag blev lycklig om fötterna! Owe köpte sig också fina kängor som han trivs jättebra i. Visst är det kul när man lyckas hitta det där ”jättebraiga”? Passade på att titta ut panel som ska klä väggarna nerpå och så blev det lite småtterier till Audin också. Vi var borta i 3 timmar och passade också på att äta i stan. Väl hemma så blev det kaffe på altanen. Owe började med bokhyllan han ska bygga. På kvällen ( kl.17)  var vi till hagen med hundarna och OJ, det var uppskattat. Det var en njutning att se hur dom rasade i raketfart. Pollux var väl den som tog det lite lugnare än de övriga. Han är av naturen lite lat och tröttar inte ut sig i onödan. Men visst, i början hade även han full fart. Ett underbart väder och vilka färger. Owe blev klar med hyllan och Margit Sandemo flyttade in. Finns plats för flera böcker av henne där. Jaha, så blev det en liten förändring till det bättre. Måste berätta att jag också fick en ny köksbänk också. Nu kanske de övriga också kommer på plats inom en snar framtid. Det är kul att göra lite åt gången. Hinner känna glädje över det som sker.

4 oktober   Kanelbullens egen dag. Själv har jag inte ätit någon kanelbulle men fick i stället njuta av en underbart god smörgåstårta som en träningskompis, Susanna, gjort och bjöd på efter vårat träningspass. Susanna fyller 30 år idag och vi uppvaktade med en bukett vackra blommor. Så här glad var Susanna. Hon befinner sig någon stans mellan Sverige och Finland just nu skulle jag tro.

Patrik talade i dag om konsten att kunna koppla av hur man ska kunna varva ner. Vi har alltid en timme teori efter träningspasset då olika ämnen tas upp. Mycket lärorikt och intressant.

3 oktober   Finns väl inte så mycket att säga om den här dagen. En precis vanlig normal dag. Solen har visat sig vid flera tillfällen och det har varit behaglig temperatur. Owe åkte lite tidigare i dag för att hinna köpa lite virke till en bokhylla som han ska fixa till i trappan till övervåningen. Där hade jag tänkt placera alla Margit Sandemo- böcker som inte är ett fåtal i detta hus kan jag tala om. Just nu finns 189 böcker och det blir flera vartefter. Behöver kanske inte tala om att jag tycker om henne som författare. Då, när jag får undan dom så kan jag plocka upp annat som ännu ligger kvar i kartonger. Blir liksom lite mera ordning då. Jag har ett kontor som endera dagen ska få sig en genomgång också. Just nu kommer jag inte in där alls. Mycket har blivit lidande på grund av min ”lidande” rygg och det känns så jäkla hopplöst. Jag tycker om att ha lite ordning runt mig men det är inte så som jag vill för tillfället men ska förhoppningsvis bli bättre nu framöver. Bara streta på dag efter dag så kommer jag kanske i fatt till Jul eller nästa Jul?  Hur som helst. Höstflytten är i full gång.

2 oktober   Någon sa, - Jag är inte utbränd, jag är fastbränd. Det är så sorgligt att veta att en del har det så. Sitter fastbrända i sina förhållanden utan att komma loss. Men ”Någon” kommer med tiden att lyckas få så mycket kraft så den brända ytan kan släppa från underlaget och befriar personen i fråga. Då öppnas nya dörrar och nya vägar finns att vandra på. Brännmärkena ska läka och bli osynliga för omvärlden och ingen smärta ska längre kännas. Bara andas in LIVET och njuta var dag som kommer i frihet från allt det svarta, osande.   DEN STEN MAN INTE ORKAR LYFTA, FÅR MAN LÅTA LIGGA…

Jag har inte hört någon av pojkarna hosta på två dagar nu. Det betyder att ”sjukan” är över och snart, mycket snart kan dom få springa i hagen igen men inte förrän till helgen. Möjligen kan det bli på fredag kväll. Det var Castor som fick den svåraste hostan men ändå tycker jag att det blev lindrigare än jag trodde från början att det skulle bli. Det tackar jag naturligtvis för.

Varje dag, ibland flera gånger, har polisen full fart över Fyrbacken med blåljus och ”oljud”. Ibland kommer två bilar ibland tre. Det är inga 70 som gäller då inte. Ibland hänger både blåljuset och oljudet kvar fast bilen är på andra sidan kullen redan. DÅ går det fort. Kolbäck har blivit ett samhälle där tryggheten tagit slut som på så många andra platser. Det är tråkigt att det inte finns mera blå/gula bilar ute på gator och vägar. Jag har inget mot poliser bara dom är på rätt plats när dom som bäst behövs men så är det ju inte alltid. Vi har dock varit förskonade från ”packet” här på vår lilla backe men kanske är det bara en tidsfråga. Ett par bilder från träningspasset idag får bli avslutning på tisdagens dagbok. En vy över Skants sjön och mina kompisar som passade på att försöka dra ifrån mig men snabbt som ögat var jag dom i hasorna igen. På torsdag blir det tårtkalas för ”hon i mörkt” blir 30 år då. Ha en god natt för det tänker jag försöka ha.

  

1 oktober  Om löven inte gärna vill falla av träden, då blir det en kall vinter. Kommer tordön i denna månad betecknar det ett hårt år och stor storm (bondepractican).

Den här eken, vid Strömsholm, är inte i närheten av Rumskullaeken i Småland, men har likväl många hundra år på sin eknacke. Rumskullaeken eller Kvilleken, som den också kallas, står i Rumskulla utanför Vimmerby och har en stamomkrets på 14 meter. Åldern tros vara drygt 1000 år. Eken på bilden skulle nog kunna berätta mycket från den tid som varit. Kanske jag någon gång kan sitta med ryggen mot dess stam och få höra om händelser från forna dagar runt Strömsholms slott. Kanske, kanske jag då får höra hemligheter ingen annan vet.